Okänd soldat

It's over! Nu har jag läst slut den. Och jag är stolt. Så förbannat stolt över att vara finländsk. Jag skiter i att finnarna tycker att jag inte är finländsk och vill slänga ut mig, jag känner mig så förbannat finsk och jag är stolt över det.

Redan när jag läst ca. tre kapitel älskade jag den här boken, trots att den var så förskräckligt tung att läsa, med dialekter, militärspråk och annat mystiskt. Jag bor alldeles nära garnisonen i Dragsvik och egentligen har jag inte lagt så stor vikt vid det förr, men nu kan jag inte låta bli att le varje gång jag ser en miligubbe.

Okänd soldat är en rolig bok. Det låter så groteskt när man säger det, men det är sant. Jag har skrattat högt åt så många bitar, men oxå gråtit en liten skvätt när viktiga karaktärers öden beseglats. Vad mera skall jag skriva? Jag orkade inte göra en ordentlig bokrecension, så det blev ett sådant här svammel istället.